attvarastudentilissabon.blogg.se

Hej! Vi är två Erasmusstudenter ifrån Karolinska Institutet som numera gör vårt utbyte i Lissabon. Vi kommer att skriva om allt ifrån boende till sevärdigheter till de mest små detaljerna som gör livet lite lättare att förstå Lissabon.

När motvinden kommer - kommer även känslan när den lättar.

Kategori: Allmänt


Mitt i all kulturkrock landar man.
Man börjar slappna av,
titta sig omkring,
med andra ögon,
öppna ögon,
 
och framförallt så börjar man känna
hur bara fem dagar av ens liv 
i ett annat land
kan förändrat hela ens perspektiv på livet.


På bara fem dagar har vi träffat så mycket nya människor, sett en helt annan vy av att bemöta människor på och vi har även insett hur bra vi har det i Sverige. Mitt i allt detta kurrar man sig tillbaka, burrar ner sig i kudden och tänker att det spelar ingen roll vart i världen man är - man kommer alltid att ha minnena kvar.

Av någon anledning fick Parisa upp mig ur sängen 05.30 i morse. Död var jag, helt utslagen efter gårdagens träningspass på ett gym fyllt av allt ifrån snygga Portugiser till ... ja. Jag önskade någonstans inombords att hon inte skulle tända lampan när hennes mobil ringde som väckarklocka. Men upp flög hon, på med träningskläder och vad hade jag för val? Kl 07.20 stod jag och hon där inne i Body Combat- salen och jag försökte bara dölja de där trött ögonen. Jag har precis landat. Jag har precis börjat slappna av efter allt som har varit de föregående dagarna. Instruktören fattade ganska snabbt att vi inte fattade portugisiska. Jag har börjat låtsas att jag är portugis. Så jag uppfattade inte riktigt det. Jag har kommit på att ifall jag låtsas att jag är en portugis, svänger sådär självsäkert med armarna och tittar mig omkring som om jag sett området i 10 år, då minskar risken för att någon ska snatta ifrån mig. Undra om det funkar............(........).....
Alldeles för tidigt - men allt för Parisa!
Klockan 9 mötte Daniela upp oss, en otroligt gullig tjej som är student där vi studerar nu, då hon ordnat boende åt oss. Hennes farbror hyrde ut en otroligt fin lägenhet till oss bara någon kilometer ifrån skolan. Dem var så gulliga hennes farbror och hans fru. De pussade oss på kinderna och sa att vi är en i familjen nu och jag som inte riktigt är van vid det smälte bara inombords som en liten isbit. Otroligt varma människor. Vi är så glada nu att vi äntligen slipper bo på ett hostel i ett av de tydligen skummaste områdena i Lisboa (haha självklart skulle vi råka bo där). Intendente heter området. Daniela är en sådan tjej att hade jag haft en miljon hade jag köpt så att hon skulle få en av platserna för utbytet i Sverige. För alla verkar vilja åka dit sa hon. Roligt att höra. Hon åker 6 timmar tidigare till skolan för att visa oss boendet, hon hjälper oss med allt och jag verkligen önskar jag kan få ge tillbaka allt det hon ger i energi till oss. Hon får bo hos mig i Stockholm om det är hon som får åka! Sådana människor som Daniela växer inte på träd. Hon får inte något utav det heller. Men jag hoppas karma ger henne en del.


I bibblan på skolan igår innan Carotisklassen. Vi repeterade kärlanatomin och undersökningens alla delsteg.
 
Just det! Vi hade första lektionen idag. Vi satt i grupper och gick igenom carotisartärerna på varandra. Frustrerad är bara förnamnet på det som jag blev när deras knappar för Color heter CFM och då de skriver left/right istället för sin/dx. Sen stod det inget på knapparna för att ändra skalan eller för att flytta baslinjen så jag kände mig som en femåring som precis börjat lära mig detta när jag frågade efter alla knappar utefter vad jag ville göra. Sen hade de britsen jämte ultraljudsapparaten istället för bakom huvudet på britsen. Det var också väldigt svårt att ha det ergonomiskt i en sådan ställning så jag kände mig som en stelopererad anka när jag försökte hålla stilla proben i en väldigt annorlunda och nedåtlutad ställning. Jag hade gärna velat höja upp britsen. Så med andra ord - Vi är bortskämda i Sverige. Men...,jag ska allt lära mig! Det är ju det som är erfaranheten - att lära sig många olika sätt att göra undersökningen på - det är också en slags fördjupning.
 
 
Det är meningen att det ska vara lite motstånd i detta. Det är så vi utvecklas som både människor och som utövare av vårt kommande yrke. Men det är svårt i de svåra stunderna att hålla humöret uppe. Speciellt när man inte har ett riktigt hem utan bor på ett hostel med en kvinna vägg i vägg som kollar på teve hela natten så att vi inte kan sova. Men det är lite det som är charmen med allt detta. Att få erfarenheter av livet utan en fallskärm i ryggsäcken.


- Fanny

Kommentarer

  • ormbunke säger:

    Tack Fanny att jag får del i ditt liv i Lissabon. Verkar va en stor utmaning men det tror jag du gillar. Utmaningar har jag aldrig varit rädd för annars hade jag nog inte kunnat sitta och skriva till dig.Sen har jag inte skrivandets gåva men jag hoppas det går ändå. Titta gärna in på min blogg och se vad jag sysslar med. Fast det blir mindre och mindre inlägg. Kramar till er båda.

    2013-10-17 | 11:58:57
    Bloggadress: http://www.blomfoton.blogspot.com

Kommentera inlägget här: