attvarastudentilissabon.blogg.se

 

Det har varit en händelserik första vecka för oss. Efter lektionerna på fredagen så började det. Vattnet, gasen, diskmaskinen, elen gick, vi har inget internet. Allt detta krävde att vi var tvungna att rikta allt fokus bort ifrån skolan och istället planera varje litet steg av vardagsliv.

Efter att allt krångel satt sig på nerverna så kände vi båda att det var läge att gå ut - samla energi. Både jag och Parisa är väldigt optimistiska för att vi planerar så att vi inte behöver ha ett oförutsägbart liv i vanliga fall. Men nu - det går inte. Vi satt stilla hemma och kollade på en kärleksfilm i myskläder och 10 minuter efter att filmen var slut så hade vi klackar på. Vi tog metron till Bairro Alto och jag blev kär bara av att sitta på en uteservering och dricka ett glas vin och titta på folk. Vi drog oss sedan in bland de små pittoreska gatorna och köpte en Mojito för 40 kronor var. Det var fullt av folk ute på gatorna, kvinnor och män i alla åldrar och av alla olika folkslag. Vi ställe oss vid ett hörn för att ingjuta stämningen och började prata om allt ifrån himmel och jord tills dess att en man kom fram till oss. En svensk !! Han hade sett hur våra ansiktsuttryck skiljde sig ifrån omgivningens och jag måste säga att jag blev överlycklig. ÄNTLIGEN någon som förstår en !! Han och hans lilla gäng var på konferens i Lissabon över helgen. Det slutade med att vi hängde med dem tills sent in på natten och vi tog sedan taxi hem när klockan började bli lite mycket. Det var riktigt roligt att utforska det riktiga livet i Lissabon utanför studentvärlden.

Vi har haft ett par jobbiga dagar nu. Jag kan inte direkt påstå att jag varit på topp av att inte ha varken internet eller varmvatten hemma. Det är så svårt att försöka få hjälp också för engelskan är inte den bästa hos folket här. Jag längtar verkligen tills vi får internet så att vi kan plugga hemifrån när vi vill. Jag längtar tills att kunna ringa gratis via internet till min mamma som jag inte pratat med sedan jag kom hit. Men samtidigt är detta två veckor av våra liv. Två veckor. Men jag kan lova att jag nog upplevt alla känslor man kan uppleva under denna tiden. Jag önskar verkligen allt löser sig för oss snart. För nu, när jag sitter här i bibblan och äntligen känner ro inombords, då kan jag inte sluta känna lycka över att läsa om Aorta stenos (ser ni min särskrivning? Jag läser för mycket på engelska....). Kära gud, ge oss lite tur nu!